Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.105
ödmjukhet behagade mig mycket, och begäret efter
utmärkelse, framför de andra skrifvarne, dref mig tili
att arbeta med ifver på kontoret; dessutom erhöll jag
genom befälhafvaren privat skrifning^ och förtjenade
ej så litet derigenom. Men huru jag än på detta
sätt knogade, kunde jag ju ej disponera öfver kontanta
medel, och just detta gjorde mig underlägsen mina
kamrater, hvilka alla voro välsignade med slägtingar
och "ömma vänner". Jag måste hafva mynt, ty
"mack-leri" med fängelsets tillhörigheter bedrefs ogerna af
skrifvarne, emedan det stälde dem lika med hopen,
och om vi någon gång tvungos att tillgripa detta medel,
skedde det efter gemensam plan och till gemensamt
bästa, men jag behöfde penningar för egen räkning.
En utväg fanns visserligen, men min fåfänga sträfvade
i det längsta emot att begagna mig deraf, ty det gjorde
mig på sätt och vis till mina kamraters aflönade
tjenare; dock blef behofvet af hårolja,7 tvål, fin tobak,
smör och fint bröd alltför trängande för mig i en
krets, som sällan saknade dylika
"nödvändighetsartiklar", och jag beslöt att tillbjuda de "rika ’ kamraterna
mitt biträde vid deras arbeten, hvilka ofta blefvo dem
för qvistiga dagen efter de små soiréerna i deras af
ingen bevakning profanerade sofkamrar.
Fängelsets sprättar af lägre klassen voro afgjorda
fiender till fängelsets förbättrade belysning och det af
flera skäl än de andra fångarne, ty icke nog med att
de gamla, rykande tranlamporna insvepte gård,
korridorer och logementer i en behaglig skymning och
slog "dunster i ögonen" på bevakningen, utan tranen
fick, i brist på bättre, tjena som — skall jag förråda
det? — hårolja och äfven till smörja åt träskornas
öfverläder. Det gick väl an när tranen utträngdes af
den raffinerade rofoljan, som, om den än "lyste så
förargligt bra", dock lämpade sig vida bättre för toiletten
än tranen och "ej lade sig så på bröstet", men då
åtgången blef för stark och det bråkades med fångarne,
hade dessa den lågheten att angifva de alltför tjocka
— lampvekarne för försnillningen ur de öppna lam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
