Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.107
tändaren sjelf och stundom äfven för "pålitliga gamla
känningar" och vänner inom fängelset.
Belysningen inom fånglogementerna, hvarest
lampor brunno hvarje natt året om, bestriddes af en &
hvarje rum anstäld så kallad tändare bland fångarne.
Kula, som ej ansåg sig fela mot sin skyldiga
vördnad för mig genom att berätta mig sina "drömmar",
hviskade en dag under eftersommaren till mig, att
han drömt om en olycka, som skulle ske på det
spinneri jag fordom tillhört. Jag gjorde honom
uppmärksam på, att den drömmen var temligen gammal;
han hade ja flera gånger under vinterns lopp drömt
om Bäfven och spinneriet. Kula medgaf detta, men
tillade, att han nu drömt, att Båttan gnagit hål på
"ställningen", så att den måste ramla.
Båttan och alltid Båttan, tänkte jag och
förundrade mig öfver, att ingen krossade detta glupska
skadedjur. Vi skrifvare föraktade och afskydde den
klippske, gråe skälmen, som aldrig tilläts att deltaga i
våra samqväm, ehuru han hade gemensamt sofrum med
fyra af våra kamrater. Han spionerade på oss, ej för
att angifva, utan för att förtjena på oss genom de
tjenster han alltid i rätt tid erbjöd sig göra och dem
vi ej hade styrka att afslå, emedan de ej på något
sätt blottstälde oss. Dessutom hade han, som en
sjelf-förstådd sak, åtagit sig att betjena oss: han blankade
våra stöflar, hemtade tvättvatten, skurade våra knifvar
och gafflar — dem han äfven "stält" oss, Gud vet på
hvad sätt — hemtade vår mat, ja, biträdde äfven
korridorvakten med hushållsbestyren för vår räkning,
så att vi, tack vare, icke allenast fängelsekockarnes
handelssinnen, utan äfven "okändas" bidrag, ej hade
någon orsak att klaga öfver middagarne, hvilka med
befälets tysta medgifvande tillreddes uti en stor, i
ena skrifvarerummet uppförd kakelugn. Det förstås, att
det högre befälet ej trodde annat än, att denna
matlagning inskränkte sig till omkokning af fängelsematen,
som förbättrades med tillhjelp af våra premievaror, och
så var äfven verkliga förhållandet, då någon af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
