- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
123

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.123

Nära nog vansinnig af sorg och harm, reste han till
Stockholm, för att sjelf tala vid generaldirektören;
han blef affärdad, utan att få försvara sig, ty den högt
uppsatte mannen hade kort förut emottagit en från vårt
fängelse frigifven fånge, en genomdrifven skälm, en
tredje resans tjuf, och denne hade afmålat den
olycklige tjenstemännen såsom en tyrann mot fångarne.
Efter denne trovärdige persons vittnesbörd, ansåg
generaldirektören sig endast böra visa den förtviflade
fanjunkaren på dörren. Men hade den mäktige mannen,
som ej försmådde att lyssna till en tjufs sqvaller, äfven
nedlåtit sig att höra sig fore på fängelset, så skulle
befälet och, om han ej ansett detta nog, minst hälften
af fångarne hafva sagt helt annat, och vi skulle då
kunnat upplysa honom om, att hans värde sagesman,
mot en viss afgift af ett tjufband inom fängelset, åtagit
sig att, då han blef fri, skaffa sig företräde hos
generaldirektören och störta den förhatlige fanjunkaren, med
hvilken de hade åtskilligt otaldt både för gammalt och
nytt. Generaldirektörens sinnelag var redan kändt i
fängelset, fast vi endast haft nåden se honom en enda
gång; men den köld han visade befälet i fångarnes
närvaro och hans hjertlighet mot oss fångar var så i
ögonen fallande, att vi hade skäl att hysa de största
förhoppningar om ett oberoende och fritt lif under hans
regering. Lefve friheten, sade alllid gamle Djur, en
benådad lifstidsfånge, då någon ny fånge blef intagen.

Men direktören, en temligen konservativ man,
kunde ej förlika sig med att fångar af- och tillsatte
tjenstemän, hvarför han sökte och erhöll en plats utom
fångvården; tjensten sköttes en tid af en tillförordnad,
men på våren (min sjunde i fängelset) anlände vår nye
chef med sin familj och intog sin bostad på fängelset.

Han var ej helt och hållet någon ny bekantskap
för många af fångarne, ty han hade tjenstgjort som
befälhafvare på ett af våra större fängelser under många
ér och sedan som direktör på ett mindre, tills han nu
förflyttades hit. Han hade rykte om sig att vara en
sträng, men rättvis herre, en mästare i att hålla förhör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free