Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.125
Under årens lopp hade några at skrifvarne blifvit
fria och andra "af våra likar" kommit i stället, bland
dessa en, som i sinnelag så mycket skilde sig från oss,
att vi snarare ansågo honom som ett slags gäst än
en fånge.
Mannen hade varit civiltjensteman, råkat på balans
och blifvit öfvergifven af de vänner, som han frikostigt
gifvit ficklån, med ett ord genomlefvat en af dessa gamla
historier, hvilka aldrig bli urmodiga. Nu kunde han
emotse elfva års fängelse, såvida ej döden eller
benådning kom emellan.
Vi kände genast, att denne man skulle gå sin egen
väg ibland oss, obekymrad om våra affärer och
intriger, endast tänkande på de krafter, hvilka utom fängelset,
i den stora verlden, af högt uppsatte män sattes i
rörelse för hans skull; ty denne fånge egde mäktiga
vänner, som ondast drefvos af sin tillgifvenhet att
utverka lindring i hans straff. Detta, mera än
mannens sätt, reste ett slags skiljemur emellan honom och
oss; vårt förflutna lif hade ej gjort oss värdiga att
redliga män arbetade för oss, han hade endast en
lättsinnig handling, grundad på ädelmod, att förebrå sig,
vi hade långa år af fortsatta bedrägerier.
Han talade aldrig om sitt förflutna lif eller sin
olycka, hans finkänslighet tycktes förbjuda honom att
nämna namn, som voro dyrbara för hans hjerta, här i
detta moraliska moras, hvarest allt som var rent
nedsmutsades och hånades, så att det ej skulle stå och
hviska onödiga förebråelser och obehagliga tankar i
våra öron.
fullkomligt ensam och isolerad kan dock ingen
fånge lefva i ett gemensamhetsfängelse, och denne vår
nye kamrat var af ett alltför sällskapligt lynne att
ens tänka på en sådan afsöndring från oss. Han
deltog gerna i våra samqväm, men liksom genom ett
hemligt aftal, bestod välfagnaden då blott af det "som huset
förmådde" och aldrig af smuggelgods, ej af den orsak,
att vi misstrodde honom, utan för det vi inför den
högsinte och fine mannen blygdes visa oss sådana vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
