Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.126
verkligen voro, då rhummen eldat vårt blod. Genom
vänners bemedling hade redogöraren, i hvars tjenst
han stod, åtagit sig att förse honom med mat, som
hemtades hos garnisonens marketentare, och tilläts
fången att intaga sina måltider i ett litet rum bredvid
inre vakten. Huru stor afundsjukan mot hvarje dylikt
företräde, som kom en fånge tillgodo, var bland såväl
kamrater som den lägre bevakningen, så höjde sig dock
ingen röst mot detta arrangement, hvilket man ansåg
som en naturlig följd af fångens upphöjda egenskaper.
Så imponerar, äfven i dessa afgrundshålor, närvaron af
en ren själ på denna moraliska ohyra, som kryper in
i mörkret och ängsligt gömmer sig undan blickarne
från dessa varelser, hvilka midt ibland dem lefva ett
lif, som dessa uslingar kanske någon gång skymtat i
drömmen innan lasten helt och hållet tagit deras själar
i besittning.
Äfven i vår konversation skedde en stor
förändring, då denne man trädde in i vår krets; våra gamla
kunskaper framsöktes och lappades ihop, för att gifva
honom en god tanke om oss, men då en och annan
vid dylika tillfållen började hviska med hvarandra,
under det vi andra luftade vår lärdom, förde vår gäst
samtalet in på andra ämnen; vi berättade våra egna
och andra fångars historier, muntra smuggleritr,
rymningar med mera, och vi bemödade oss att välja ämnen
och uttryck, som anstodo bildade män. Småningom
blefvo dessa nyktra soiréer ett behof för oss, program
uppgjordes för aftonen, vår gäst — jag vill här kalla
honom med det oskyldiga öknamn, som hans hastiga
sätt att sätta sig och åter flyga upp tillskyndade
honom, nämligen "Humlan" — var sjelfskrifven
ordförande och egde rätt att afbryta berättaren, om han
öfversteg anständighetens gräns. Jag misstänker, att
hans uppmärksamhet ej odelad tillhörde våra föredrag,
ehuru han alltid iakttog en artig lyssnande ställning,
men hans blick, som hvilade i ett osynligt fjerran, de
häftiga fläktande rörelserna han företog sig med främre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
