- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
141

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.141

"Under det jag sysselsatte mig med husliga affärer,
gingo de som rörde handeln baklänges, och det var ej
underligt med den liknöjdhet, hvarmed jag skötte dem.
Slutet blef, att jag gaf upp staten.

"Hitintills hade min hustru vägrat att se mig, nu
blef en sammankomst nödig för affärernas skull. Huru
hon och hennes värda familj då hånade mig, vill jag
ej beskrifva, ty det kan dock ej förringa min fega,
eländiga handling. Ni veta ju alla, att jag i hettan
sårade min hustru med den pennknif, med hvilken jag
tanklöst lekt under början af denna olyckliga
sammankomst, och att jag derpå genast, full af fasa och
förtviflan, sökte skära halsen af mig sjelf — — — —

"Min hustrus sår voro obetydliga, och hela saken
hade lätt kunnat döljas, men det stred emot hennes
och slägtens afsigter; jag var dem nu blott en börda,
de kunde göra bättre affärer med mina kreditorer än
med mig, alltså öfverlemnade min lilla flickas mor mig
i lagens händer, och genom hennes nitiska bemödanden
fick jag sex års straffarbete.

"Mycket dåligt har jag här sett, deltagit i
åtskilligt, som ingen hederlig karl på friheten skulle vilja
befatta sig med, men det får gå; blott att jag, genom
samma fel, som bragt mig hit, skulle ryka i berget, gör
mig ledsen, ty vi ha hitintills ej haft någon extra
judi-cielt straffad bland oss."

Lille kamrern påminde honom om sig, men vi
förklarade alla, att det var helt och hållet
omständigheternas fel och ej hans. Målaren anmärkte, att
qvinfolken borde, samt och synnerligen, deporteras eller
insättas i cell, ty de kommo så många karlar i bråk
och omständigheter, något som han än ytterligare ville
åtaga sig att bevisa genom många sanna historier.
Humlan fläktade med tröjsnibbarne, ett tecken till oro
eller missnöje, och förklarade kort, att vi ej borde bry
oss om att tänka på qvinnorna, och tillade skrattande,
att dessa våra "språkqvällar" påminte om "Tusen och
en natt", ity den ena historien jemt gaf anledning
till en annan, hvarföre vi, om vi ej ville helt och hållet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free