- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
142

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.142

fördumma sömnen, gjorde klokast i att hålla oss till
programet.

Jag fattade mer än väl orsaken till Humlans oro
då talet föll på qvinnor. Han hade en god, älskad
hustru och en mor, hvilka uppbjudit aUa sina krafter
och tillgångar för att rädda den olycklige mannen han
hade äfven ömma systrar .. . och här, det visste han
nog, aktades intet qvinnonamn rent, ingen qvinna
dygdig; det var med dem, som med religionen, de få, som
trodde på dem, måste dölja denna tro, om de ej ville
höra den blifva ett föremål för de gröfsta gäekerier och
gemenheter. Humlan visste nog, att vi, fast vi i hans
närvaro förde ett hyfsadt språk, dock ej försmådde att
både höra på och sjelfve deltaga i de grofva samtal,
hvilka fördes bland den råa fånghopen, synnerligast då
dessa samtal rörde sig kring fruntimmer, och att de
qvinnor, som bodde inom fängelset, voro sjelfskrifna
föremål för det råaste skämt, att deras minsta handlingar
utspionerades och lemnade stoff till förvridna och
smutsiga historier, och atl vi, för nöjet att höra dessa,
för tillfället aflade vårt förnäma skick och fröjdade oss,
äfven vi, öfver att synden och brottet, som vi trodde,
äfven regerade deruppe bakom de hvita spetsgardinerna
i befälets bostäder. Sedermera lärde jag inse
nedrigheten af alla dessa beskyllningar mot dessa unga
qvinnor, hvilka genom familjeband tvungos att lefva inom
samma murar, som hyste samhällets uslaste afskräde.
Dock, jag återvänder till programet för aftonen. Det
var nu målarens tur att berätta om "den ädelmodige
soldaten".

"Som herrarne veta, är jag nästan helt och hållet
uppfostrad här, och fast jag ej är mer än trettiotre år,
så har jag redan tjent ut en tjenst på tio år här och
håller nu på så snällt att aftjena ytterligare tio, och
det kan hända, att jag en qväll berättar er mera om
mig sjelf. Då jag har en liflig själ, som längtar efter
ombyte, har jag försökt alla göromål både utom och
inom fängelset, och fast jag för närvarande räknas bland
skrifvarne, veten I nog, att jag heldre handterar pen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free