- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
168

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.168

femtonårig förbrytare, som gjort sig skyldig till extra
judieiel bestraffning.

"Ett dylikt yrkande tjenade ej till något,"
svarade hon, "men jag skulle höja min röst till förbön
för dessa unga brottslingar, hvilka, lockade af andra
till brott, kastas hit att börja sin uppfostran bland de
farligaste bofvar; många af dessa gossar kunna ju
knappast läsa, och ehuru jag har all aktning för monsieur
Kulas katekeskunskap, så tror jag ej, att den skyddar
de arma barnen för förförelsen och smittan af de
farliga sällskaper, hvarmed man här omgifver dem. —
Här finnas tio à tolf män, hvilka i sin uppfostran,
kunskaper och förra samhällsställning borde ega
skyddsmedel mot att sjelfva blifva angripna af fängelsets
moraliska smitta — några bland er kunde ej vara
förderfvade, då ni kommo hit — hvarföre använda
dessa män ej sina kunskaper och sin bildning till att
undervisa dessa unga vilseförda barn? Tid dertill hafva
ni, tillåtelse tror jag ni finge när som helst, och detta
sätt att afbetala er skuld till samhället borde ni ej
försumma, ty ni, just ni bildade, hafva brutit svårast
mot det, ty ni hafva åtnjutit alla dess välgerningar."

Jag var på det djupaste skakad. Denna unga
qvinna — hon kunde vara tjugofem år — hade på en
minut förmått mig att inse hvad jag egentligen var,
en förbrytare, tusende gånger brottsligare än mången
af tredje resans tjufvar, hvilka kanske stulit första
gången på sin fars befallning, andra gången af hunger
och tredje resan för att få tak öfver hufvudet, då
medmenniskor jagade dem från sina boningar.

Hon tycktes ej märka min rörelse, ty hon
fortfor: "Hvad är det som nu upptager edra tankar? Yisst
icke ånger öfver det förflutna, med hvilket ni i stället
pråla, liksom med de företräden ni här åtnjuta, ej på
grund af edra förtjenster eller eder mindre
brottslighet, utan på grund af ett förvändt fängelsesystem,
hvilket, för att spara ett par tusende riksdaler, begår
den grymmaste orättvisa mot edra okunnigare kamrater,
i det ni tillåtas friheter, som förnekas dem. — Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free