- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
175

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.175

mest rörande sagor om oskuld, om ånger och bättring,
och de fromma, enfaldiga dufvorna skulle tro derpå och
gråta i kapp med den nyomvände. — Aurora, åm
vill väl ej försvara en sådan sak, som att
tjenstemän-nens familjer skola bo inom ett fängelse, unga
hederliga qvinnor skola utsättas för de gröfsta brottslingars
fräcka blickar, veta sina minsta handlingar förtydda, sitt
rykte angripet af denna vedervärdiga ohyra, som kallas
fångbevakning och som, med få undantag, i sjelfva verket
ej är något annat än kolportörer af fångarnes lögner, på
samma gång de äro deras kommissionärer och
med-brottslingar i mycket annat. Jag talar nu ej blott om
detta fängelse, utan om flere andra. Och här, här skola
våra barn uppfostras, här, hvarest finnas förbrytare,
hvilkas brott ej kunna uttalas! Våra döttrar skola leka
så nära dessa vilddjur, hvaraf somliga skola bestrida
vår uppassning, om vi ej vilja hafva ett nytt ondt
ibland oss, jag menar pigor, hvilka alltid äro villiga
att lyssna till fångarnes bedrägliga tal och lockelser,
att deltaga i deras brottsliga intriger. Här skola våra
söner uppväxa, kanske fritt gå ut och in i fängelset,
då mången far gerna ser, att sonen utbildar sig till
fångvårdens tjenst; men huru skola dylika ynglingar
kunna värja sig från att blifva lågsinnade ibland idel
skälmar, hur —"

Hon afbröt sig hastigt och såg med en ångerfull
blick på fröken, hvars ansigte var hvitt som hennes
krage: "Förlåt, Aurora!" hviskade hon och fattade
hennes hand.

"Skall jag behöfva förlåta dig, att du återigen
påminde mig om, huru vi endast genom några tunna
bräder — hon stampade lätt i golfvet — här skiljas
från de farligaste brottslingar, som fängelset hyser,"
svarade fröken med ett försök att le.

Jag anade, att det ej var påminnelsen om
rånarnes närhet, som kommit denna modiga qvinnas kinder
att antaga dödens färg.

Pen unga frun sjönk matt tillbaka i soffan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free