Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.179
"Men någon oskyldig finnes här bestämdt!"
hviskade hon då vi gingo från det ena logementet till det
andra. Jag drog en djup suck, den hon måtte hafva
tydt till min fördel, ty hon tryckte min hand, i
hvilken jag på samma gång kände ett silfvermynt.
"Det var ämnadt för min slägtinge," hviskade
hon, "men han blir ändå ej utan, och jag tror, att
herrn är —" en kyss hindrade henne att fortsätta. En
röst bakom oss kom mig att förskräckt aflägsna mig
från min känslofulla dam; det var gamla Karin, som, i
sällskap med de öfriga af befälets pigor samt den trogna
Kula, likaledes gjorde en rond i fängelset.
Den heta uppsvallningen af mitt unga blod lade
sig så hastigt, som om jag fått ett iskallt bad; Karin
helsade ej på mig, och kring Kulas läppar lekte ett
underligt leende, då han lyckönskade mig till min stora
tur hos damerna. Det slog mig först i qväll för
hufvudet, att Kula på sista tiden varit högst ojemn i sin
vänskap för mig; hade han varit en yngre man och vi
hade lefvat under andra förhållanden, skulle jag kunnat
tro, att han var svartsjuk på mig; nu tog jag det som
yttringar af hans frihetsfeber.
Mötet med honom och Karin framkallade åter den
här af Bmärtande känslor, som qvällens äfventyr skjutet
något i bakgrunden: fru Walléns död, hennes bön till
direktörens sjuka maka, hennes och fröken Auroras
djupa rörelse, då de talade om tjenstemännens bostäder
inom fängelserna, det vanvettiga brefvet, som troligen
var läst af flere af mina kamrater, och nu mitt eget
lättsinniga beteende, allt detta och ändå mera dansade
kring i mitt hufvud. Jag följde, likt en sömngångare,
efter Kula och hans sällskap, från det ena logementet
till det andra, trappa upp och trappa ned, genom
gångar och korridorer; jag såg, liksom i ett töcken, huru
en liten eländig transparent lyste i en cell, som
beboddes af lykttändaren eller någon af kockarne — ett
smalt talgljus brann på bordet; "fängelsets pigor"
rusade dit in, endast Karin höll sig tillbaka. Skratt,
lek och ras, ljuset släckes, vaktknekten föser svärjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
