Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.190
helt simpelt på knytnäfvar inom det logement Michel
förut tillhörde, kunde det alltid spåras, men aldrig
bevisas, att hans knappast förnimbara hviskningar,
snabba teckenspråk och alltid lika vänliga leende
anstiftat dessa muntrationer, hvarföre befälet fann för
godt, att äfven nu gifva honom ett enskildt rum, der
han, dock under sträng uppsigt, tilläts sysselsätta sig
med gravering, ett yrke, som nu äfven bedrifves af
hans hustru, boende i någon af förstäderna. Då det
stod en och hvar fritt att genom fångelsets försorg
beställa arbeten hos Michel, var det naturligtvis henne
obetaget att på detta sätt få mannen till medarbetare
i deras gemensamma yrke; sigiller och plåtar, med det
oskyldigaste utseende i verlden, lemnades till de
personer, som emottogo beställningarne, frun skref till sin
herr man på den "lagliga vägen", ej ett ord, ännu
mindre en rad, såg misstänkt ut eller behöfde strykas
innan brefven lemnades till sin egare; hvad skäl skulle
det då vara att förneka dem att sammanträffa och i
så många personers närvaro tala med hvarandra? Ej
ett enda, synnerligast som barnens framtid vanligen
utgjorde samtalens föremål. Oaktadt Michel under så
lång tid uppförde sig som en verklig "mönsterfånge",
hade befälet den beklagliga envisheten att ej tro den
evigt småleende mannen mer än jemt, utan lät honom
behålla "fördelen" af enskildt rum och hedersvakt af
en sergeant — detta var ju en ovanlig utmärkelse —
i hvars sällskap Michel en fjerdedels timme förr än
vi öfriga fångar fick afhemta sina måltider samt uttaga
sina premievaror. Till och med i kyrkan åtnjöt Michel
utmärkelsen af underofficers-eskort, en ära som vi
öfriga stackars menniskobarn här på stället ej få
åtnjuta, utom då det bär in i "berget". Dessutom
hedrades Michel med täta besök af bevakningen, besök,
hvilka måste så mycket mera hafva generat honom, som
de voro högst oregelbundna och närgångna tillika; men
Michel bar allt med lugn som en man, hvilken är
medveten, antingen om sin oskuld eller sin öfverlägsna
list; det förra antogs af mer än en filantropisk själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
