Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.197
dem? — Nu först såg jag, huru djupt jag yar
sjunken i fängelsedyn. Hvilken ren hand skulle väl
nu kunna fatta min, för att draga mig upp? Om en
engel från himlen stege ner, för att rädda en själ ur
denna dy, skulle alla dessa huggormar, hvilka kräla
deri, höja sina hufvuden och spruta allt afgrundens
gift öfver engelns hvita klädnad, och de rena
menniskorna skulle med nöje se derpå, ty engelen kunde,
likasom de, suttit i ro och fröjdats öfver sin egen
rättfärdighet och sällhet. Jag tyckte mig ej längre
kunna lefva; och att dö — det vore ju att för evigt
och oåterkalleligt utsläcka den sista gnista af hopp,
som stundom glimmade i min sönderslitna själ, hoppet
om återupprättelse och försoning!
Nyårsdagen uppgaf jag mig vara illamående; jag
förmådde ej längre med yttre lugn bära alla de qval,
som rasade i mitt hjerta — deruppe skulle firas en
fest, man skulle göra musik, man skulle dansa. Kula
trodde, att den höga, allvarliga qvinnan med den varma
blicken skulle fira sin förlofning med en kapten, som
låg i garnison i staden. Hvad rörde det väl fångarne ?
Men ändå talade de alla derom under gyckel och
skämt af det slag, som måste krydda samtalen i
af-grundsfurstens boning.
I skymningen kom adjutanten in till mig, och då
han öfvertygat sig om, att vi voro ensamma, framdrog
han ett bref, som han på hemlig väg fått från sin
älskarinna; i detta hade ett annat från hennes
ömhjer-tade väninna varit inneslutet, hvilket, ehuru det var
stäldt till adjutanten, dock endast rörde mig.
Jag skulle ej varit mig sjelf, om jag ej, oaktadt
mitt upprörda och jämmerfulla själstillstånd, funnit
min fåfänga smickrad af detta bref, der hvarje rad
uttryckte beundran öfver mitt vackra utseende, min
stolta hållning och — vackra hår. Detta uttryck
isynnerhet sade mig, att jag i fängelsets mörker träffat
en, med min egen sympatiserande och beslägtad själ.
Visserligen trodde "systersjälen" på min oskuld och
dygd, en tro, som jag med bästa vilja ej kunde dela,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
