- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
199

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.199

det gick muntert till deruppe i direktörens våning, att
man kunde höra musiken och se de dansande paren
sväfva förbi. Ja, verkligen, det kunde man, och se,
der stannade ett par vid sjelfva fönstret. "Det är vår
fröken och kapten," sade vaktknekten; kaptenens
epå-letter glänste så nära henne, han lutade sig fram och
tycktes hviska länge, en hel evighet, med henne, hon
nickade och räckte honom sin hand, han lade sin arm
kring hennes lif; så stodo de en stund, tryckta mot
hvarandra, väntande att få dansa ut. En häftig frossa
skakade mig, der jag stod i min fångdrägt på den kalla
gården, på hvilken blåsten hvinande for omkring och
sopade snön in i vrår och vinklar.

"Länder fryser att stå här i bara fångtröjan,"
sade fångknekten välmenande, "jag kan knappt hålla
mig varm i min pelskappa, men Länder kan allt tycka,
att han vill se på, ty han har allt varit med på sådana
förnäma roligheter, kan jag tro, men han förkyler sig,
vet jag."

Jag tror ej, att knekten öfverdref faran, ty det
förekom mig, som om mina fina stöflar varit fastfrusna
i snödrifvan, der jag stod, och att mina händer och
fötter värkte af köld, men det var väl blott inbillning,
ty säkert är, att mitt hufvud och ögon brände och mitt
hjerta bultade så, som då man dansat eller sprungit sig
varm och andlös, men jag egde ej rättighet att vara
ute längre, det kunde väcka misstankar — jag hade
ej nu lust att för knekten skryta med mitt
förflutna lif, utan gick jag att dricka toddy hos min vän
adjutanten.

Jag gaf knappt akt på, att det sällskap han
bjudit bestod endast af förfalskare; litografen, gemenligen
kallad Ryssen, tycktes vara hedersgästen, målaren,
dömd för myntförfalskning, var en af den förenämde
ryktbare sedelförfalskaren Michels stallbröder, en kock,
penningeutprånglare, jemte ett par andra dylika
brottslingar utgjorde samlingen. Samtalet rörde sig i
början endast om de olika metoderna att förfalska
mynt och om möjligheten att kunna göra detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free