Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.200
på gemensamhetsfängelser, der papper, färger,
graf-sticklar, metaller och skedvatten till etsning utan så
stora svårigheter kunna erhållas; man gjorde försök
med att härma olika stilar, och man ville äfven se prof
af min berömda talang i denna konst. Mekaniskt
fattade jag en penna och aflade några prof, hvilka på det
högsta beundrades, och då vi druckit en stund, drog
målaren fram ett papper, afref en bit och lade framför
mig, med anhållan att jag ville försöka efterhärma
den stilen. Jag betraktade den utan synnerligt intresse,
ty den var ej vacker, men det låg något egendomligt
deri, en blandning af manlig styrka och en viss
elegant vårdslöshet, något som antydde, att egaren till denna
handstil mera fästade sig vid innehållet af hvad han
skref än vid bokstäfvernas form. Jag gjorde några
försök att härma den, men det gick ej bra, målaren
skrattade och menade, att ingen skulle lyckas deri.
Samtalet öfvergick derpå till qvinnor, och jag lyssnade
med uppmärksamhet på alla dessa berättelser om
skamliga kärleksförbindelser med lättfärdiga qvinnor, medan
jag tömde spritdrycken och öfvade min hand att
efterhärma den egendomliga stilen.
Vi skildes tidigt, och då adjutanten vid afskedet
frågade mig, om jag tänkte på flickan, sade jag, att jag
af allt mitt hjerta längtade efter henne, att hon skulle
få en hårlock och — tidningsrecensionen öfver den
elegante ynglingen med det fördelaktiga utseendet,
såsom ett bevis på min kärlek, men att jag ej nu sjelf
ville skrifva till henne. Sjelfva ruset kunde ej
förjaga den försigtiga klokhet, som jag insupit med
fängelseluften ; jag anade, att adjutanten hade någon
egen-nyttig beräkning vid den föreslagna förbindelsen, och
beslöt derföre, att han ensam skulle utsätta sig för alla
de faror den kunde möta; mitt namn fick ej nämnas,
ej heller hennes verkliga, detta gjorde jag till vilkor.
Mitt hjerta måste hafva varit iskallt för mamsell Tilda,
då jag kunde tänka så nyktert vid en så berusande
förhoppning, som adjutanten forespeglade mig till —
nästa jul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
