- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
206

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.206

beröring med henne, det kanske skulle kunna gifva
anledning till ett onödigt försvar från hennes sida;
istället anhöll jag att få brefvet för att, om möjligt
vore, taga reda på dess författare. Hon räckte mig
brefvet, som det var. Huru rädd var jag ej, att hon
skulle öppna det och borttaga de rader hennes hand
tecknat!

Fröken följde mig in till direktören och stannade
qvar medan han skref under handlingarne. Derpå
frågade han mig efter våra skolgossars framsteg och
uppförande, samt omnämde sin plan, att öfvertala den
ene af dem att frivilligt stanna qvar å fängelset, fastän
han skulle frigifvas på vintern, tills sjöfarten blef öppen,
då han ville skaffa honom plats på ett fartyg, hvars
kapten han kände som en bra och human man. "Gamle
Kula stannar hos oss så länge, tills jag kan få någon
passande fristad åt den oroliga sällen," sade den ädle
mannen.

Jag försökte framstamma några ord om hans
ädelmod och om den tacksamhet de fångar måste känna,
hvilka hade den lyckan att på detta sätt blifva föremål
för hans omsorg.

Han teg och såg ut genom fönstret, men hans
dotter sade, med ett sorgligt småleende: "Man får vara
nöjd med, om de, som vi lyckas bevisa något godt,
uppföra sig väl, och vi må tacka Gud, om de ej söka
skada oss eller verkligen göra det."

Hon tystnade hastigt, ty i direktörens drag syntes
en rörelse, som han förgäfves sökte dölja. Efter ett
par ögonblick sade han dock lugnt: "Du syftar på den
der uslingen, som, efter det han gått hos oss som
upp-passare under tre år och mått så godt som vi sjelfva,
då han blef fri, icke allenast kräfde mig skriftligen
för en viss ersättning pr dag för denna tid, emedan,
som han skref, han fått veta, det han ej var skyldig
att arbeta på sina fritimmar, utan han till på köpet
beskylde mig för att hafva behållit några riksdaler af
de drickspenningar, som skulle hafva blifvit skänkta åt
honom och några andra fångar för det de kört pack-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free