Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.219
"Då jag var dömd "på obestämd tid", kunde jag,
liksom så många andra, hvilka ej gjort något brott,
fått sitta här tills mossan grott öfver mig, om ej
barm-hertiga frigifna tjufvar skaffat mig laga försvar hos en
fastighetsegare af deras bekanta, men arbete var ej
min smak; då jag var fri, ville jag vara fri och dref
derföre land och rike omkring, insattes på olika
korrektionsinrättningar, fick åter försvar och böljade
åter mina vandringar. Så förgingo elfva år, hvilka
jag till största delen tillbringat i fängelser.
Slutligen uttogs jag af en prest, som beslöt att förbättra
mig derigenom, att både han, hans familj och tjenare
ständigt höllo mig mitt förflutna lif för ögonen. Jag
stod ut i åtta månader, ty jag ryste sjelf nu för
fängelse, men då de alla kommo öfverens om, att jag var
en förhärdad bof och gemen hycklare, som endast
väntade på lägligt tillfälle att stjäla och mörda, blef
jag led åt hela bättringshistorien och begaf mig åter
ut i verlden. Nu slog jag mig ihop med en då
beryktad stortjuf och medföljde honom till en marknad,
der vi föröfvade flera stölder. Vi häktades kort
derefter och lagfördes, men rymde båda två från
gevaldigern under en transport från länsfängelset till
häradshäktet. För att kunna lefva, måste vi stjäla; vid
ett inbrott, som vi gjorde, satte en karl sig till
motvärn — och vi förpassade honom till evigheten. Vi
voro ännu på fri fot någon tid, men ingenting ville
rätt lyckas för oss sedan, och då vi slutligen blefvo
fast, dömdes vi båda att mista lifvet genom
halshuggning. Min kamrat, som ansågs för den egentlige
gerningsmannen, slapp ej heller med mindre än
hufvudets förlust, men jag benådades med fyrtio par spö,
uppenbar kyrkopligt och fàstningsarbete för lifstiden.
"A fästningen träffade jag många gamla bekanta,
och då vi på logementet voro tre eller fyra med samma
namn, kallades jag Domän; om jag genom ordentlig
kristning har laga rätt till något annat namn vet jag
ej så noga, detta har jag åtminstone förtjent, emedan det
på romani betyder mörda, och jag kallas ju ej annat
ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
