- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
221

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.221

om ena benet. Jag började åter mina förra
arbeten, men föresatte mig att lefva upp hvad jag förtjente,
på det ej, ifall jag åter rymde, fästningens
besparingskassa ännu en gång skulle knipa mina besparingar.

"Efter tre års förlopp slapp jag den besvärliga
jernbulten, och tretton år derefter bar det af till ett
för tillfället inredt fäugelse, en för detta gammal
skans, dit vi lifstidsfångar alla förflyttades. Vi
användes der vid en större tyghusbyggnad och äfven till
andra svåra och tunga arbeten, och mådde allt utom
väl, utan längtade af allt hjerta åter till de gamla
fastningshvalfven. Å skansen fick jag min hand krossad
vid uppsättningen af en Btörre träställning, och då
skansen ej längre fick tjena som förvaringsort för
fångar, förflyttades jag, såsom invalid, till en sjöfästning,
der jag blef uppassare åt en af höga befälet och
hade det trefligt och bra.

"Lifstidsinvaliderna förflyttades, som Länder kanske
vet, sedan till en annan fästning; vid en mönstring
derstädes fick jag tillåtelse att söka nåd, och som jag
under många år uppfört mig "utan anmärkning", blef
min nådeansökan bifallen. Det var eu rar nyhet för
gamle Domän, och jag dröjde ej att ackordera med en
af bevakningen, som mot hederlig vedergällning —
jag hade sparat ändå på äldre dagar — åtog sig att
skaffa mig laga försvar. En bonde erhöll femtio rdr
för det han lät skattskrifva mig, och jag var fri, men
som min "husbonde" lika litet ville veta af mig, som
jag af honom, slog jag mig ner i Bohuslän hos en af
mina gamla lifstidskamrater, en gammal kursare
(nattman), som utom fiske och borstbinderi äfven nu drog
skinnet af hästar, då någon anmodade honom derom.
Kursaren bodde aflägset från någon byling
(polisbe-tjent), hvarföre jag oantastadt vistades hos honom i fyra
månader, men som vi lefde på herrevis, tog snart
min kassa slut och på samma gåug äfven kursarens
vänskap. Jag började då finna friheten besvärlig,
skaffa mig arbete kunde jag ej, gammal krympling,
som jag är, slägtingar har jag troligen ej, åtminstone

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free