Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.225
före antingen sjelf skrifvit dem med en annan stil än
sin vanliga, eller ock låtit någon annan fånge renskrifva
dem; en förmodan, som styrktes genom den
omständigheten, arct de, då de föllo i våra händer, voro inslagna
i ett kuvert och adresserade till en tidning. Jag
af-skrifver dem här ordagrannt, såväl till titel som innehåll:
"Den trötte vandrarens sång.
"Ju högre lif, ja större qval da röner,
Ett kors är denna verld för ljusets alla söner."
Stagnelius.
Jag är så trött, när skall jag målet hinna.
Ar vägen dit för mig än mycket lång?
Skall denna sol, som der jag ser försvinna,
An många hvarf belysa vandrarns gång?
Så hård är vägen, mina fötter blöda,
På dessa klippor växer ej en staf.
Och målet? Ack, en fridstad bland de döda;
Det mål mig väntar är en okänd graf,
Men äfven den ju dröjer att sig sluta
Omkring den trötte, som vill hvila njuta.
Jag är så trött, mig ingen räcker handen
Då rädd jag stapplar på min svåra stråt,
Som ofta förer intill afgrnndsranden,
Der mörka makter ligga i försåt.
Oeh ingen vänlig stjerna vill mig lysa,
Blott ljungeldssken mig visar djnpets brant,
Hvars alla fasor komma mig att rysa.
Förr såg jag rosor blott invid dess kant.
Ve mig, jag ville dessa rosor plocka,
En smyckad synd kan lättast sinnet locka!
Jag är så trött, att här i natten vandra,
En fridlös ande, utan rast och ro,
Som har nog trots att himlens rådslag klandra.
Men icke mod att på dess kärlek tro.
En gång jag dock nppå en Fader trodde,
Som barnen slöt med kärlek till sitt bröst.
Då fridens ande i det hjerta bodde,
Som klappar nn förutan hopp och tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
