Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.237
ska ansigte förvred sig på ett så ytterst löjligt sätt,
att jag ej kunde undertrycka ett leende, hvilket
bemärktes af den minutiöse magistern, som frågande såg på
mig genom sina glasögon. Med allt det allvar, som
för ögonblicket var mig möjligt att bibehålla, svarade
jag: "Herr magister, skola vi hålla på så här, få vi
taga natten till hjelp innan vi hinna få slut endast på
jernet, och sedan allt det andra här —"
"Jaha, ja visst, men, min gosse, man kan aldrig
vara för mycket noga om kronans förråder," svarade
han, men nöjde sig dock sedan med blotta sopningen.
Under dessa inventeringar underhöll han en jemn
eld af de mest olikartade frågor mot
arbetsföreståndaren, som bokstafligen blef sjuk af harm och raseri
öfver att se sig på detta sätt behandlad af en
fullkomligt opraktisk person, som dertill under den förre
generaldirektörens tid fjesat och komplimenterat honom
för hans ordentlighet och duglighet. Nu deremot gälde
hans artigheter och beröm oss fångar, och hans naiva
anmärkning, att fångarne på såväl detta som andra
fängelser tycktes hafva vida bättre reda på allting än
tjenstemännen, roade oss synnerligen, emedan den röjde
hans fullkomliga okunnighet om fängelsesystemet.
Slutligen började vi tro, att han drog så långt ut med
inventeringen och annat onyttigt flesk, att han på ett
behändigt sätt skulle slippa revidera
arbetsföreståndare-kontorets vidlyftiga journaler och äfven undvika att
göra en för honom ganska ny och nyttig bekantskap
med en del arbetsförhållanden, hvilka just varit
föremål för styrelsens kammarkontors skarpa och högvisa
anmärkningar. Om det verkligen var herr magisterns
afsigt att slippa detta, så vanns den fullkomligt, ty dessa
vigtiga göromål lemnades nu, som vanligt, alldeles åsido,
och detta var verkligen för honom det klokaste, ty
utom sin lyckliga okunnighet, skulle han ej hädanefter
med sådan tvärsäkerhet kunna hvarken skriftligen
eller muntligen göra sådana anmärkningar som förut,
och kunde ju då löpa fara att blifva ansedd för
styrelsens mindre nitiske tjenare.
Utom den vanliga årsmönstringen, blef fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
