Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. »Martha»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon nickade.
»Nåja, Tudor påminner om henne ...»
»Hon var ju förtjusande!»
»Det var hon. Men hon var kvinna. Man väntar
sig någonting helt annat av en man — mera
behärskning, mera lugn och förtänksamhet. Han måste vara
mera solid, mera stadig och mindre översvallande. En
man av Tudors typ irriterar mina nerver. Man
fordrar mera ro hos en man.»
Joan tyckte, att hon icke kunde helt och hållet
instämma i hans omdöme, och Sheldon hade en
förnimmelse av det och råkade ur humör. Han kom
ihåg att han hade sett hennes ögon stråla, då hon talade
med den nykomne gästen — kunde han hålla på att bli
svartsjuk? frågade han sig själv. Varför skulle inte
hennes ögon få stråla? Vad hade han med det att
göra?
En andra båt hade satts i sjön från skonaren, och
utrustningen för den nyförvärvade flottiljen fördes
raskt i land. Ett dussin av besättningen samlade
ihop båtarna uppe på stranden. Det var fem sådana
farkoster — smäckra och smala, med utfallande sidor
och anmärkningsvärd längd. Varje båt var utrustad
med tre tvåbladiga åror och några järnskodda pålar
»Ni tycks vara säkra i ert yrke, gossar», sade
Sheldon till en av timmermännen.
Den tilltalade spottade ut en munfull tobakssaft i
den vita sanden och svarade:
»Vi ha så’nt folk i Alaska. De ä’ anpassade efter
båtarna på Yukon, och ni kan lita på att de ä’ ena
överdängare. Strömmarna här ä’ nog ingenting i
jämförelse med dem där i Norden. Med femhundra
Äventyr. io
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
