Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En förlorad leksak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min fot ombord på Martha, om inte för att ta befälet
över henne. Jag är sjöman, jag såväl som min far,
och han kunde aldrig tåla att se ett fartyg vanskött.
Såg ni hur Kinross gjorde henne segelfärdig? Det
var riktigt skamligt. Och så mycket väsen han gjorde
för det! Gamle Noak skötte sig bestämt bättre i
arken.»
»Men han lyckas komma någonstans i alla fall»,
sade Sheldon småleende.
»Det gjorde Noak också.»
»Och det var huvudsaken.»
»Ja — för en som levde före syndafloden.»
Hon kastade ännu en dröjande blick på Martha och
vände sig sedan till Sheldon.
»Ni ä’ ett slött följe härnere i fråga om båtar —
åtminstone de flesta av er. Christian Young är all
right, Munster går i en viss oförskräckt stil, och det
påstås att gamle Nielsen var en överdängare. Men
hos alla de andra som jag har sett är det ingen fart,
ingen drift, ingen skicklighet, ingen äkta
sjömansstolt-het. Det är bara dåsighet och flabbighet och
långsamhet — »segla tills ni kommer fram, och när det
kan bli, det vete himlen». Men en gång skall jag visa
er hur Martha skall handteras. Jag skall lätta ankar
och sätta i gång med en fart så att det surrar i huvudet
på er — och jag skall låta henne lägga till vid bryggan
i Guvutu utan att kasta ankar eller kasta ut en enda
ända.»
Hon tystnade tvärt och brast sedan i ett skratt,
som, det förstod han, var riktat mot henne själv.
»Gamle Kinross sätter ändå till stagseglet», sade
han lugnt.
Äventyr. 14
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
