- Project Runeberg -  Äventyr /
235

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Gogoomy gör slut på Kwaque helt och hållet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rynkor i pannan och hela ansiktet — och detta ansikte
darrade och skälvde i djurisk ilska, så som hon mindes
sig förut ha sett hos apor.

»Gogoomy», sade hon skarpt, »0111 du icke skära det
gräs, jag slå dig i ansikte.»

Hans ansiktsuttr3*ck blev en smula mera föraktfullt,
men hau svarade ej. I stället kastade han en blick åt
höger och så en åt vänster för att se efter, om hans
kamrater drogo sig närmare. Samtidigt sköt han
fram foten flera tum över gräset.

Joan insåg tydligt det förtvivlade i hennes
belägenhet. Enda möjligheten att komma ut ur den
illasinnade kretsen var att rida rakt på den. Hon lyfte
hotfullt sin ridpiska och satte på samma gång sporrarna
i hästens sidor. Det skrämda djuret rusade rakt på
Gogoomy. Alltsammans hände inom ett ögonblick.
Varenda rörkniv var Iyftad och varenda en av de
svarta utom Gogoomy störtade emot henne. Han
vek åt sidan för att komma undan hästen och kastade
i detsamma sin kniv efter henne, så att den kunnat
klyva henne i tu. Pion lutade sig framåt och kniven
flög förbi henne, men den skar igenom hennes
ridkläd-ning, genom kanten av sadeln och sadeltäcket och gav
hästen ett skrubbsår. Hennes högra hand, som ännu
var höjd, sänktes plötsligt och piskan ven genom luften.
Hon såg tydligt det svällande märket efter slaget
tvärsöver Gogoomys buttra och vackra ansikte —
och hon såg faktiskt på samma gång infödingen med
det skrynkliga anletet falla överriden till marken och
hörde hans ilskna tjatter, medan han grimaserade som
en ursinnig apa. I nästa ögonblick var hon fri och red
därifrån i sporrsträck.

235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aventyr/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free