- Project Runeberg -  Äventyr /
249

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Budskapet från Buskskogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Seelee infann sig, stolt över sin egen betydenhet, som
bäst bevisades därigenom att stor vit master på Berande
kallade honom till ett rådslag nattetid, men
orygg-lig i sin vägran att begiva sig en enda tum inom
bush-männens fruktade område. Han förklarade, att om
man frågat efter hans mening, då guldsökarna
startade, skulle han ha förutsagt deras olyckliga slut. Det
var blott en enda sak som hände var och en som
vågade sig in på bushmännens område, och det var att
han blev uppäten. Och han kunde nu också säga,
utan att bli tillfrågad, att om Sheldon begav sig dit, så
blev han också uppäten.

Sheldon skickade efter en av förmännen och
tillsade honom att hämta upp tio av de största, bästa och
starkaste arbetarna från Poonga-Poonga.

»Inte saltvattenfolk», förmauade Sheldon, »utan
män inifrån landet — deras ben vara starka ben.
Gossar icke begripa sköta skjutvapen, och det icke
vara bra. Ni hämta starka män, som kunna skjuta.»

Det var också tio utvalda män som tågade upp på
verandan och stodo där belysta av lyktornas sken.
Deras grova muskulösa ben utvisade att de voro
inifrån landet. Var och en av dem kunde åberopa lång
ei farenhet i fråga om buskstrider, de flesta hade
ärr efter kulor eller spjutstyng, och allesammans
voro vilda av längtan efter ett avbrott i det enformiga
arbetet på plantaget, då de skulle få gå ut för att döda.
Att döda var deras medfödda kallelse, icke att skära
gräs. Och visserligen skulle de icke ensamma ha
vågat sig in i Guadalcanars busksnår, men med en vit
man som Sheldon till stöd och en vit Mary, sådan de
visste att Joan var, kunde de tryggt vänta sig en

249

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free