- Project Runeberg -  Äventyr /
264

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Huvudskallejägarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skugga — lika naken som då han föddes till världen

— och nådde marken med böjda knän, varefter han
ilade som en skugga framåt vägen. Det var svårt för
dem att fatta att det verkligen var en människa, ty
han föreföll snarare som ett spöklikt väsen, ett slags
skogstroll. Binu-Charley var den ende som icke blev
förbryllad. Han kastade det förgiftade spjutet över
fångens huvud efter den flyende skuggan. Det var
ett väldigt och väl riktat kast, men flyktingen gjorde
ett hopp och spjutet gick fram mellan hans ben utan
att skada. Emellertid trampade han på det och föll.
Innan han kunde komma upp var Binu-Charley över
honom och grep tag i hans snövita hår. Han var en
helt ung man, och därtill tydligen en riktig sprätt,
ty hans ansikte var svärtat med kol och håret
vit-pudrat med aska, dessutom hade han en nyligen
avskuren vildsvinssvans instucken genom näsan och ett par
dylika dragna genom öronen. För övrigt var hans
enda prydnad ett halsband av människofingrar. Då
han fick se den andre fången, började han tjattra i
hög gnällande falsett; han drog tillsammans
ögonbrynen och ögonen lyste som på ett vildt djur. Han
fördes bunden ungefär i midten av tåget, där en av
männen från Poonga-Poonga ledde honom vid ett
näverrep.

| Vägen började nu bära uppåt ur djungeln.
Emellanåt sänkte den sig ned i unkna fördjupningar med
ohälsosam vegetation, men höjde sig ändå så
småningom över nästan omärkliga kullar eller brantare
sluttningar och klippor, där skogen glesnade och man
kunde se blåa fläckar av himlavalvet över sig.

»Bäst stanna snart», viskade Binu-Charley varnande.

264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free