- Project Runeberg -  Äventyr /
267

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Huvudskallejägarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åsynen av inkräktarna. Han var ofantligt gammal,
så gammal att den vissnade huden hängde på honom
i lösa veck och alls icke såg ut som människohud.
Hans händer voro som klor, hans utmärglade ansikte
en dödskalle. Det tycktes vara hans åliggande att
sköta om elden, och medan han blinkade åt de
inträdande, lade han på en handfull torr och nästan
förmultnad ved. Och hängande där i röken funno de
det de sökte. Joan vände om och stapplade hastigt
ut igen, nästan dödssjuk av vämjelse, vacklade ut i
solskenet och trevade i luften efter stöd.

»Se efter om alla finnas där», ropade hon tillbaka
med matt röst och tog sedan några steg framåt utan
mål. Hon andades in luften med djupa drag och
försökte glömma den syn hon sett därinne.

Sheldon tillföll det obehagliga värvet att räkna de
upphängda huvudena. De voro där alla, dessa nio
huvuden av vita män, vilkas ansikten blivit honom
så välbekanta medan ägarna voro vid Berande och
gjorde båtarna i ordning. Binu-Charley var högst
intresserad och gick villigt Sheldon tillhanda. Han
vände på huvudena för att de skulle kunna identifieras,
undersökte såren efter huggen och påpekade hur
förvridna anletsdragen voro. Männen från Poonga
Poonga blängde som vanligt och tahitierna voro
upprörda och förargade som vanligt, många av dem svuro
och mumlade. Matapuu var till den grad uppretad
att han plötsligt gick över till eldskötaren och sparkade
honom på revbenen, varvid den gamle vilden i sin
vilddjursförskräckelse uppgav ett gällt skrik, som
kunde ha kommit från en gris, föll framstupa i askan
och låg där skälvande och väntade på döden.

267

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free