- Project Runeberg -  Äventyr /
269

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Huvudskallejägarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han djävulshuset och tände eld på det. Inom kort
flammade lågorna muntert från vartenda hus, och
den gamle eldskötaren satt blinkande ute i solskenet
och såg sin by förödas. Från höjderna ovanför, där
tydligen andra byar voro belägna, hördes det dova
dånet av trumslag och ett vildt blåsande i
krigssnäc-kor, men Sheldon hade nu gått så långt han vågade
med sitt lilla följe. För övrigt var hans mission fylld.
Man hade fått veta vilket öde som drabbat
medlemmarna av Tudors expedition. Och det var en lång och mörk
väg tillbaka från huvudskallejägarnas land. Sedan
de bägge fångarna blivit lössläppta och försvunnit
snabbt som skrämda rådjur, vände expeditionen om
utför den branta vägen ner till den ångande djungeln.

Joan, som ännu var djupt gripen av vad hon sett,
gick tyst och nedslagen bredvid Sheldon i spetsen för
de andra. Efter en halvtimme vände hon sig till
honom med ett matt leende och sade:

»Jag tror inte jag bryr mig om att hälsa på
huvudskallejägarna vidare. Det är ju äventyr, förstås —
men man kan också få för mycket av det goda. Att
rida omkring på plantaget är hädanefter godt nog åt
mig, eller möjligen att bärga en och annan Martha —
men Guadalcanars bushmän behöva inte vara rädda
för att jag skall komma igen. Jag kommer nu att
plågas av mardrömmar i flera månader, det vet jag . . .
Usch! De rysliga odjuren!»

På kvällen voro de tillbaka i lägret hos Tudor. Han
var visserligen bättre, men måste likväl bäras därifrån
på en bår. Svullnaden i Poonga-Poonga-mannens
axel gick långsamt tillbaka, men Arahu linkade ännu
på sin törnstungna fot.

269

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free