- Project Runeberg -  Äventyr /
275

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Ett barockt tilltag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

undvikande, sedan de diplomatiska förbindelserna i
all tysthet avbrutits, men Slieldon hade en
förnimmelse av tilltagande antagonism från Tudors sida
och förstorade den väl också genom sin svartsjukas
synglas. Tudor var en inkräktare. Han hörde icke
till Berande, och nu då han var frisk och stark igen,
var det tid för honom att ge sig av. Men i stället —
och trots att den lilla Sydney ångaren lagt till där

— hade Tudor fortfarande stannat där som gäst och
roade sig nu med att simma, fara ut på dynamitfiske
med Joan, vara i timtal ute med henne för att jaga
duvor, sätta ut fällor för krokodiler och öva sig att
skjuta till måls med bössa och revolver.

Men det fanns vissa traditioner i fråga 0111
gästfrihet som avhöllo Sheldon från att ge den minsta vink
om att det vore tid för hans gäst att ge sig av. Och i
känslan av att det icke var ärligt spel besegrade han
också frestelsen att varna Joan. Om han hade vetat
någonting icke alltför graverande till Tudors nackdel,
skulle han ej kunnat nämna det. Men det värsta var
att han icke visste någonting alls som talade emot
den andre. Detta var just det förbryllande i saken,
och emellanåt var han så förvirrad och överretad av
stridiga känslor, att han antog ett överlägset lugn
och försäkrade sig själv, att hans motvilja för Tudor
endast var ett utslag av ohållbar fördom och
svartsjuka.

Till det yttre bibehöll han en lugn och leende min.
Arbetet på plantaget fortgick som förut. Martha
och Havstrollet kommo och gingo, likaså den blandade
samling av kustfartyg, som gingo in för en stund,
medan de väntade på vind, och med detsamma fingo sig

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free