Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En nutida duell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sig. »Inte ett dugg värdighet med dem. Om ni
hade bråkat ett ögonblick till, så skulle jag ha brynt
ert ansikte mot jorden. Jag skulle ha god lust att
göra det i alla fall, bara för att lära er att duellernas
tid är förbi. Låt oss nu se på ert sår.»
»Att ni träffade och gav mig det såret», grymtade
Tudor, »berodde bara på att ni låg där i bakhåll som . . .»
». . . som en vild indian. Alldeles ja. Ni har en
snabb uppfattning, men gosse lilla.» Sheldon
upphörde nu med sitt gäckeri och reste sig. »Nu ligger ni
här lugn och stilla, tills jag har skickat några av
tjänarna att bära er in. Ni är inte allvarsamt sårad,
och det är tur för er att jag inte följde ert exempel.
Om ni hade träffats av en av edra egna kulor, skulle
man nästan ha kunnat köra med hästar och vagn
genom hålet efter den. Nu kommer ni lätt undan
— bara ett litet fint borrhål. Allt vad som behövs
är antiseptisk behandling och förband, sedan blir ni
kry igen om en månad. Tag nu saken med ro. Jag
skall skicka hit en bår att lägga er på.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
