Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag, att det var ett par hundar, som skällde och morrade
mot varandra, och det dröjde en stund, innan jag fick
klart för mig, att det var människor, till och med
kvinnor, som frambringade dessa ohyggliga ljud.
Druckna kvinnor i slagsmål! Det är otäckt att tänka
sig och ännu värre att höra på det. Det låter ungefär
så här:
Ett obestämt oväsen, vari man urskiljer skrik från
en mängd kvinnor, så en paus, varunder man hör ett
barn gråta och en ung flicka, som gråtande försöker
att mäkla fred. En kvinnoröst höres så, hård och
genomträngande: — Du slog mig! Du har slagit mig!
Man hör ljudet av ett slag och slagsmålet får ny fart.
Fönstren i de kringliggande husen äro fullsatta av
förtjusta åskådare. Ljudet av slag och svordomar, som
kunna komma en att rysa, når in till mig. Jag är glad,
att jag inte kan s©de stridande.
Åter ett uppehåll. — Du låter barnet vara! Barnet,
som blott är ett par år, skriker av ångest. Pass på nu!
upprepas ett tjog gånger med gäll röst. Jag dänger
stenen i huvet på dig! Och att döma av det skrik, som
följer, har stenen tydligen råkat huvudet.
Ett ögonblicks tystnad inträder; den ena av
antagonisterna har tydligen blivit satt ur stridbart skick för
en stund. Man kan åter höra det gråtande barnet,
fastän dess skrik nu på grund av utmattning blivit
svagare.
Strax därpå börja rösterna igen att höjas.
— Nåå —?
— Nåå!
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
