Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blommor förekomma inte i denna park, som är
mindre än min rosenträdgård därhemma. Här växer
blott gräs, men runt omkring parken har man uppfört
ett staket av järn, liksom överallt kring Londons
parker, för att hemlösa män och kvinnor inte skola kunna
sova i gräset under natten.
Då vi kommo in i parken mötte vi en äldre kvinna
på omkring femtio år, som stapplade fram med två
bylten av säckväv över axeln, det ena fram, det andra
bak. Det var en kvinnlig vagabond, en hemlös själ,
för friboren för att vilja släpa sin vacklande lekamfcn
in över fattighusets tröskel. Liksom snigeln bar hon
sitt hem på ryggen. I de två byltena hade hon
alla sina ägodelar, sina kläder och vad hon som kvinna
satte värde på.
Vi spatserade uppför den grusade smala gången.
På bänkarna, som stodo på vardera sidan av den, hade
en mängd eländiga varelser slagit sig ned, erbjudande
en anblick, som säkert skulle ha inspirerat Doré till
ännu mera fantastiskt diaboliska bilder än de han
någonsin utfört. Det var ett kaos av paltor och smuts,
motbjudande hudsjukdomar, öppna sår, blånader,
oanständighet, vanskaplighet och djuriska ansikten. Det
blåste en kall vind och de stackars varelserna kröpo
ihop i sina trasor, medan de lågo och sovo eller
försökte att sova. På ett ställe lågo ett halvt tjog
kvinnor i olika åldrar från tjugo till sjuttio år, på ett annat
ställe sov ett nio månaders barn på den hårda bänken
utan varken huvudkudde eller något över sig, ingen
passade det heller. Ett halvt dussin män sutto rakt upp
Avgrundens folk — 4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
