Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagen tillsammans med den idealistiske unge
socialisten och en annan vän och hade tre pence på
fickan. De följde mig till Whitechapels arbetshus, som
jag i början betraktade med mycket vänliga ögon.
Fastän klockan blott var litet över fem, stod redan en läng,
sorglig kö runt byggnadens hörn och så långt man
kunde se.
Det var en sorglig syn att se alla dessa män och
kvinnor, vilka väntade i den kalla, grå skymningen
på att få tak över huvudet under natten, och jag
erkänner, att mitt mod började sjunka. Jag fann
plötsligt en mängd olika orsaker och skäl att gå någon
annanstans, liksom en pojke utanför tandläkarens dörr.
Min inre kamp måste ha avspeglat sig i mitt ansikte,
ty plötsligt sade en olycksbroder: — Var inte rädd,
det går nog.
Jag blev snart upplyst om att till och med tre pence
var en förmögenhet och för att undanröja varje
hinder gjorde jag mig av med mina tre kopparmynt. Så
sade jag adjö till mina vänner och med klappande
hjärta vandrade jag nedför gatan och ställde mig sist
i kön.
Det var sorgligt att se denna långa kö av fattiga
människor, som redan vacklade på dödens tröskel, hur
sorgligt kan man inte ens föreställa sig.
Framför mig stod en liten, men kraftig karl. Sund
och frisk trots åldern, med markerade drag och
läderaktig, av sol och vind brynt hy stod det skrivet i
hans ansikte och lyste ur hans ögon att han var
sjöman.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
