Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa två, som voro bland dem, som blivit avvisade
från härbärget i Whitechapel, voro nu på väg
tillsammans med mig till Poplar. De trodde inte mycket på
någon chans* men det var den enda; antingen Pöplar
eller en natt på gatan. De voro båda mycket ivriga att
få en säng, ty de voro som de sade "snart färdiga".
Kusken, som var femtioåtta år gammal, hade inte haft
tak över huvudet eller sovit på de tre sista nätterna,
medan snickaren, som var sextiofem, hade gått på
gatan i fem nätter.
O — ni kära, goda människor med rikligt med kött
och blod, med vita sängar, som varje kväll vänta er i
luftiga rum, hur skall jag få er att förstå, hur ni skulle
lida, om ni blott skulle tillbringa en enda natt på
Londons gator? Tro mig, ni skulle tycka, att det gick
tusenden av århundraden, innan dagen började gry i
öster. Ni skulle gråta högljutt av smärta i varje
muskel, ni skulle bli förvånade över att en människa: kan
lida så och dock leva. Och om ni satte er på en bänk
och ögonen ville sluta sig av trötthet, var säker på, att
en polis ögonblickligen skulle komma och brutalt ruska
er vakna och befalla er att "passera gatan". Man får
vila sig på bänkarna, men om vilan betyder detsamma
som sömn, får man hålla på att gå, att släpa
sin trötta kropp genom de ändlösa gatorna. Skulle
man i sin förtvivlan söka sig till ensliga gator eller
mörka passager och lägga sig ned, skulle en allestädes
närvarande polis åter visa sig. Det är helt enkelt hans
arbete att utrota de hemlösa.
Men när dagen grydde och mardrömmen var över,
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
