Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltså skynda mig, om jag skall komma i rätt tid till
en annan plats. När skall jag då kunna söka arbete?
Och om jag inte beger mig till ett annat härbärge
utan försöker få arbete, ja, då blir det kväll innan jag
vet ordet av, och så står jag där — utan någon plats
att sova på. Ingen sömn och ingenting att äta, hur
ska jag då se ut på morgonen. Jag kan gå bort och
sova i en av parkerna, det kan jag. (Minnet av Christ’s
Church i Spitalfield stod för mig, då han sade det.)
Så är det. Jag är gammal och har ingen utsikt att
någonsin komma ovanpå mera.
— Här har varit en bom, sade kusken. I gamla
dagar, då jag körde, har jag många gånger måst upp
med bompengar här.
Efter ett längre uppehåll i samtalet sade snickaren:
— Jag har inte fått något annat att äta än tre
halv-pennybullar på två dar. De två åt jag i går, den tredje
i dag.
— Jag har inte fått någonting alls i dag, sade
kusken. Jag är alldeles matt. Det gör så ont i mina ben.
— De bröd man får på "spiken" är så hårda, att
man aldrig får bukt med dem utan att dricka en halv
mugg vatten till, sade snickaren för att varna mig.
Och då jag frågade honom vad "spiken" var, svarade
han:
— Arbetshärbärget. Det är pöbelslang.
Vad som förvånade mig mest var, att ett sådant ord
som "pöbel" fanns i hans ordförråd, men innan vi
skildes hade det gått upp för mig, att hans språk i
stort sett inte var tarvligt.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
