Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom ingen och öppnade. Det hade alltså lyckligtvis
varit fel klocka jag använt.
— Tryck på knappen, sade snickaren.
— Nej, nej, vänta litet, avbröt kusken* —
Av allt detta kom jag till den slutsatsen, att
portvakten i ett arbetshus, som vanligen har en lön av sju
till nio pund om året, är en mycket viktig och kinkig
person, som inte kan behandlas nog varsamt — av de
fattiga.
Vi väntade — tio gånger så länge som
anständigheten fordrade — tills kusken äntligen försiktigt
placerade sitt finger på knappen med en den svagaste
och kortast möjliga tryckning.
Jag har sett män vänta, där liv och död stod på
spel, men ångestfull spänning syntes mindre i deras
ansikten än den som präglade dessa båda mäns
ansikten, medan de väntade på, att fattighusporten skulle
öppnas för dem.
Äntligen kom han. Han kastade blott en enda blick
på oss och sade: — Här är upptaget, samt stängde
igen.
— Ännu en natt, stönade snickaren. Kusken såg
blek och glåmig ut i det dimmiga ljuset.
Välgörenhet utan eftertanke är ett felgrepp, säga
de professionella filantroperna. Jag beslöt att begå
ett felgrepp.
— Kom hit med din kniv, sade jag till kusken och
drog honom in i en mörk sidogata.
Han stirrade förskräckt på mig och gjorde
motstånd. Kanske tog han mig för en ny Jack-the-Ripper9
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
