Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av dem hade ätit ett halvpennybröd på hela dagen, den
andre hade inte smakat mat. Och så bådo de om två
skivor bröd och en kopp te. De hade begärt för två
pence.
Det var ett utslag av samma ödmjukhet, som de hade
visat gentemot fattighusportvakten. Men jag tyckte
inte om det. Så småningom fick jag utökat deras
beställningar — ägg, fläskskivor, flera ägg, flera
fläskskivor, mera te och så vidare — de sade ständigt, att
de inte ville ha mera, men slukade dock det framsatta
lika fort som det blev serverat.
— Det är den första koppen te jag smakat på
fjorton dar, sade kusken.
— Det var en härlig kopp te, sade snickaren.
De drucko var sin halva liter, och jag kan svära på
att det var rena blasket. Det liknade mindre te än öl
liknar champagne. Det var diskvatten och påminde om
allt annat än te.
Det var intressant att iaktta vilken inverkan maten
hade på dem. I början voro dé melankoliska och talade
om de olika perioder i deras liv, under vilka de tänkt
begå självmord. Kusken hade för en vecka sedan stått
på en bro och sett ned i vattnet och varit på vippen
att hoppa i. Men vattnet var enligt snickarens
uppfattning inte den bästa metoden. Han visste, att han skulle
kämpa för att rädda sig. En kula var mycket
bekvämare, men hur i all världen skulle han få tag på en
revolver. Det var det svåraste.
De blevo förtroliga, efter hand som tet tinade upp
dem, och de började berätta mera om sig själva. Kus-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
