Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag stack in handen under hans skjorta och kände.
Skinnet satt spänt över revbenen, som det varit av
pergament, och den förnimmelse jag erfor kan närmast
jämföras med den man erfar, då man låter handen
glida över ett tvättbräde.
— Jag har haft sju välsignade år, sade han, en god
hustru och tre präktiga småflickor. Men de dog alla
från mig. Flickorna dog alla tre under loppet av
fjorton dar i scharlakansfeber.
•— Nu tror jag, sade kusken för att vända samtalet
till muntrare ämnen, att det skulle vara omöjligt att
äta en arbetsfrukost på morgonenf
— Ja, jag skulle inte heller kunna det, erkände
snickaren, och därpå började de diskutera matfrågan och
berättade om de läckra rätter, som deras respektive
hustrur på sin tid hade lagat.
— Nu har jag fastat i tre dar i sträck, sade kusken.
— Och jag i fem, tillfogade hans kamrat dystert.
Fem dar — utan att få annat i sig än apelsinskal.
Sådant kan inte en förstörd hälsa tåla, sir, det höll på
att bli min död. Ibland då jag gått på gatan om
natten, har jag blivit så desperat, att jag beslutat att låta
det brista eller bära. Ni förstår nog, vart jag syftar,
sir — att begå ett eller annat stort rån. Men när det
blev morgon stod jag där ju, utmattad av svält, och
kunde inte ens göra en katt förtret.
Så småningom vaknade deras livsandar av mera
mat, och de började brösta sig och skryta samt tala
politik. Jag måste erkänna, att de pratade politik lika
bra som en genomsnittsmänniska av medelklassen, och
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
