Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänt tillbaka till hemlandet. Nu stod han i kön
utanför fattighuset.
Han berättade mig, att han de sista åren arbetat som
kock, men att den långa arbetstiden och själva arbetet
var så ansträngande, att han måst lämna det. — Jag
hade litet pengar, men de röko, medan jag gick och
såg mig om efter en annan plats, förklarade han.
Det var första gången han sällade sig till kön
utanför "spiken", och det var blott för att få litet vila. Så
snart han vilat ut, skulle han gå till Bristol, c:a
hundratio miles, där han hoppades att komma ombord
på ett fartyg till Amerika.
De övriga i kön voro icke av denna kaliber. Några
av dem voro usla vrak, likgiltiga och okänsliga och
dock i många avseenden människor. Jag erinrar mig
en kusk, som antagligen återvände från sitt arbete.
Han stannade sin vagn strax vid sidan av oss för att
ta upp en liten förhoppningsfull telning, som troligen
sprungit för att möta honom. Men vagnen var hög
och pojken kunde inte kravla sig upp. Då ingrep en
av de mest trasiga individerna i kön och lyfte upp
pojken. Poängen är, att det var ett kärleksverk han
utförde. Kusken var fattig och mannen visste det, men
likväl gav han en hjälpande hand och kusken sade tack,
på samma sätt som du och jag skulle ha tackat
varandra.
Ett annat vackert drag blev jag vittne till i fråga om
en humleplockare och hans hustru. Han hade stått i
kön en halv timmes tid, då den "gamla" kom bort till
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
