Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han kom tillbaka med två pund och tio i fickan
efter en månads arbete.
— Ja, där kan du se, sade humleplockaren med
beundran i rösten. Han har varit som född för yrket.
Två pund och tio, när man är som skapad för yrket.
Och så måste man sova ute under natten — utan
filtar — och leva av gud vet vad. Jag tror, att jag bör
känna mig tacksam för att jag inte är "liksom skapad"
för något, åtminstone inte för humleplockning.
Plockaren gav mig en del utmärkta råd, hur jag
skulle skaffa mig den nödvändiga utrustningen. Hör
på, ni kära, goda människor, antag att ni själva skulle
bli strandsatta i storstaden London!
— Om ni inte har bleckburkar och kokkärl,
kommer ni att få leva på bröd och ost. Det duger inte. Ni
måste ha te och grönsaker och litet kött då och då,
om ni ska kunna uträtta något, som verkligen kan
kallas arbete. Nu ska jag säga, vad ni ska göra, min
pojke. Gör en tur på morgonen och sök i soptunnorna.
Ni ska nog finna bleckburkar, som ni kan koka i.
Min gamla och jag fann vårt på det sättet.
Han pekade på byltet, som hon bar, och hon
nickade förtröstansfullt och vänligt mot mig, som om hon
var säker på att jag nog skulle kunna förtjäna pengar
och klara mig.
— Den här överrocken är lika varm som ett täcke,
fortsatte han och vände ut fodret för att jag skulle
kunna se hur tjock den var. — Och vem vet, om jag
inte en dag finner ett riktigt täcke.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
