Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salen var ett långt, smalt rum, delat genom två
järnstänger. Mellan dessa stänger voro spända inte
hängkojer utan stycken av säckväv, sex fot långa och
två fot breda. Detta var sängarna. Det var blott sex
tum emellan varje och de sutto blott åtta tum över
golvet. Vad som ständigt vållade svårigheter var, att
de voro spända högre vid huvudet än vid fötterna,
så att man jämt gled ned. Varje gång en man rörde
sig, sattes också alla de andra kojerna i rörelse, och
varje gång jag höll på att falla i sömn, var det en
eller annan som arbetade för att komma upp i den
ställning han glidit ned ifrån.
Åtskilliga timmar förgingo, innan sömnen kom.
Klockan var endast sju, då vi gingo till vila, och
barnens rop och skrik från gatan varade nästan till
midnatt.
Stanken var nästan olidlig och kvävande, min
fantasi började arbeta, och jag kände hur det kröp över
hela kroppen, så att jag höll på att bli tokig.
Grymtande och stönande samt snarkningar hördes som
kom-mo de från ett eller annat fruktansvärt havsodjur, och
åtskilliga gånger var det någon, som väckte oss
genom att plötsligt skrika och tjuta i sömnen, plågad
av maran. I gryningen väcktes jag av att en råtta eller
något liknande kröp över mitt bröst. På gränsen
mellan sömn och vaket tillstånd och innan jag blivit herre
över mig själv, utstötte jag ett vrål, som borde ha
kunnat väcka döda. I varje fall väckte jag de levande,
och från alla håll svdr man över min brist på
levnadsvett.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
