Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lade märke till en gammal kvinna, ett formligt
vrak, på mellan femtio och sextio år, som jag tidigare
på kvällen sett i närheten av Leicester Square. Det
såg ut som om hon varken hade kraft eller förstånd
att söka skydd mot regnet utan stod fånigt stilla, så
snart hon såg sig i tillfälle till det, och tänkte
antagligen på forna dagar, då hon var ung och blodet
pulserade varmt. Men någon längre stund fick hon aldrig
stå, ty poliserna läto henne ständigt "passera", och
som regel behövdes det sex knuffar för att skicka henne
iväg. Vid tretiden hade hon nått fram till S:t James
Street, och då klockan slog fyra, såg jag, att hon sov
sött, lutad mot järnstaketet kring Green Park. Vid
denna tidpunkt föll en häftig skur, och hon måste ha
varit genomvåt in på bara kroppen.
Då klockan var ett, sade jag till mig själv: —
Föreställ dig nu, att du är en fattig ung man utan ett öre
på fickan, och att du i morgon skall ut och söka
arbete. Det är alltså nödvändigt, att du försöker få litet
sömn, så att du kan få krafter att stå emot och gripa
dig an med arbetet, om du nu har turen att få något.
Jag satte mig därför ned på en stentrappa. Fem
minuter senare stod en polis och stirrade på mig. Då
jag satt med öppna ögon, kunde han inte inskrida och
gick brummande sin väg. Tio minuter därefter
blundade jag och mitt huvud sjönk ned mot knäna, och då
var han strax där, och denna gång sade han brutalt:
—- Ge er i väg !
Och jag kom i väg. Det gick för mig som för så
många andra och för den gamla kvinnan, jag ständigt
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
