Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu har jag lust att gå, sade jag till ett par
kamrater vid sidan av mig.
— Du får stanna över gudstjänsten, blev svaret.
— Har ni lust att stanna? frågade jag.
De skakade på huvudet.
— Låt oss då resa oss och säga ifrån, att vi vill
ut, fortsatte jag. Kom bara!
Men de fattiga stackarna vågade inte. Jag
lämnade dem därför åt deras öde och vände mig till
närmaste frälsningssoldat.
— Jag vill gärna gå, sade jag. Jag kom för att få
litet frukost, så att jag kunde få krafter att ge mig ut
och söka arbete. Jag trodde inte, att det skulle ta så
lång tid. Nu tror jag, att jag har en chans att få
något att göra i Stepney, och ju förr jag kommer dit
desto bättre.
Han var visst en hygglig karl, fast han blev mycket
förvånad över min begäran. — Ah, sade han, nu ska
vi just hålla gudstjänst. Du bör hellre stanna.
— Men det kommer att beröva mig min chans att
få arbete, invände jag. Och arbete är för ögonblicket
det viktigaste för mig.
Då han blott var menig, hänvisade han mig till
adjutanten, och inför denne upprepade jag orsakerna
till att jag önskade gå och bad honom hövligt om att
bli utsläppt.
— Det går inte, sade han djupt kränkt över en
sådan otacksamhet. Vilken idé! morrade han. Vilken
idé!
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
