Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna frukost hade rövat den från en fattig hungrig
stackare, som inte kunde göra affärer.
Jag behärskade min vrede, och förklarade saken
ännu en gång för honom, i det jag samtidigt klart och
bestämt framhöll, hur orättvis han var, då han
förvrängde förhållandena på detta sätt.
Då jag inte visade något tecken till att vilja ge
efter— jag är säker på att mina ögon börjat blixtra —
förde han mig till baksidan av byggnaden, där det
på den öppna gården stod ett tält. I samma hånfulla
ton, som han hela tiden använt, underrättade han ett
par meniga om, att här var en "krabat", som hade
affärer och ville gå före gudstjänsten.
De voro pliktskyldigast indignerade och sågo
förskräckta ut, då han gick in i tältet för att hämta
majoren.
Därpå förklarade han saken för denne, fortfarande
i samma hånfulla ton och med särskilt eftertryck på
ordet affär.
Majoren var en helt annan typ. Honom tyckte jag
om, så litet jag än såg av honom, och inför honom
förklarade jag ånyo mina skäl.
— Visste du, att du skulle stanna över gudstjänsten?
frågade han.
— Absolut inte, svarade jag; då hade jag hellre
gått utan frukost. Här finns inte heller några anslag
om förhållandet, och det var ingen, som upplyste mig
om det.
Han funderade ett ögonblick och sade så: — Du
kan gå!
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
