Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudena. Alla ha de bara fötter — slisk, slisk, slisk
— hördes det taktfast genom gatornas sörja. Som på
kommando tömmas krogarna, och de svarta allierade
hyllas av sina brittiska bröder, vilka strax därefter
återvända till sina dryckeslag.
— Nä* kamrat! Vad tyckte du om processionen?
frågade jag en gammal man i Green Park.
— Vad jag tyckte om den? Jo, jag tyckte, att den
gav oss ett alldeles förbaskat bra tillfälle att få litet
sömn. Då alla bylingarna voro borta, stack jag och
ett femtital andra bort där i kroken, men jag kunde
inte sova, ty jag låg och var hungrig och måste tänka
på, hur jag slitit hela mitt liv och nu inte har nånstans
att luta mitt huvud. Och så all musiken, hurraropen
och saluten; jag låg där och blev nästan anarkist och
önskade, att jag kunde slå in skallen på
överste-kam-marherren.
Varför han just tänkte på överste-kammarherren
förstår jag inte riktigt och det gjorde han visst inte
själv heller, men han kände det så som han uttryckte
sig och det var ingen anledning att diskutera
problemet.
Då kvällen kom, blev staden som ett ljushav..
Strålande ljus, gröna, röda, gula, mötte ögat överallt, och
"E. R." lyste vart man såg, glittrande med stora
kristallbokstäver i gasfacklornas sken.
Människomassorna i gatorna tätnade, och fastän polisen kraftigt slog
ned på alla bråkstakar, fick man likväl se hemska
scener av dryckenskap och råhet. Vardagens trötta
arbetare tycktes nu frigjorda och hade blivit galna av
Avgrundens folk — 8
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
