Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i det. Hela möblemanget kunde på sin höjd vara
värt fem dollar, och man kunde bokstavligen inte se,
vad väggar och tak hade för färg, på grund av
blodfläckar och svarta stänk; varje fläck vittnade om en
insekts våldsamma död. Kyffet vimlade av väggohyra,
en plåga, som ingen människa ensam kan ta upp
kampen emot.
Den man, som bott i detta kyffe, dockarbetaren Dan
Cullen, låg döende på sjukhuset, men han hade
tillräckligt satt en personlig prägel på rummet, för att man
skulle kunna gissa sig till, vad han var för en karl.
På väggarna hängde bilder av Garibaldi, Engels, Dan
Burns och andra arbetarledare, och på bordet lågo
noveller av Walter Besant. Man har berättat mig, att
han kunde sin Shakespeare och hade läst både historia,
sociologi och nationalekonomi. Och allt vad han
kunde, hade han lärt sig genom självstudier.
Mitt i den förskräckliga röran på bordet låg en
pappersbit, på vilken följande var nedkratsat:
"Mr Cullen, var god att lämna tillbaka den stora vita
krukan och den korkskruv, som ni lånat av mig."
Det rörde sig antagligen om saker, som han hade
lånat under sin sjukdoms första tid av kvinnan i
grann-rummet och som hon nu begärde att få tillbaka för
den händelse han skulle dö. — En stor vit kruka och
en korkskruv äro av alltför stort värde för avgrundens
folk, för att man skall låta någon dö i fred med dem
i sin ägo. Ända in i det sista skulle Dan Cullens själ
besudlas av den smuts, från vilken han förgäves
försökt att frigöra sig.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
