Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der i verkligheten, att bli utsvulten, något riktigare ord
finns inte för det.
Tio år under dylika förhållanden knäckte hans mod,
och modlösa män kunna som bekant inte existera.
Så måste han gå. till sängs i sitt avskyvärda kyffe,
som blev ännu odrägligare på grund av hans hjälplösa
tillstånd. Han saknade släktingar, och där låg den
ensamme, gamle mannen, förgrämd och hatfull,
kämpande den hopplösa kampen mot väggohyran, medan
hans blick vilade på Garibaldi, Engels och Dan Burns,
vilka stirrade ned på honom från de blodfläckade
väggarna. Icke en själ kom för att se till honom i den
överbefolkade kommunala kasernen, i vilken han inte
hade en enda vän; han fick ligga och ruttna upp helt
ensam.
Från ett av East Ends avlägsnaste hörn kommo dock
en lappskomakare och hans son, hans enda vänner,
för att hjälpa honom. De gjorde rent i hans rum,
medförde litet rent linne och avlägsnade hans gamla lakan,
vilka voro gråsvarta av smuts.
En dag medförde de en sjuksköterska från Queens
Bounty i Aldgate. Hon tvättade hans ansikte, bäddade
hans säng och talade vänligt till honom. Det var
utomordentligt intressant att samspråka med honom — ända
tills han fick veta hennes namn.
Hon hette Blank, sade hon utan att ana oråd, och
sir George Blank var hennes bror. — Vem? Sir
George Blank? dundrade Dan Culien från sitt dödsläger.
Sir George Blank, stuveri- och dockbolagens advokat
i Cardiff, den man, som mer än någon annan bidragit
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
