Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till att dockarbetarnas fackförening krossats — och
han hade blivit adlad? Och hon var hans syster? —
Så reste sig Dan Cullen upp på sitt trasiga läger och
utslungade en förbannelse över henne och hennes släkt.
Hon flydde omedelbart, högst förnärmad över de
fattigas otacksamhet, och hon kom inte mera tillbaka.
Dan Cullens fötter började svullna och bli tjocka av
vattusot. Han satt hela dagen på sängkanten för att
hålla vattnet borta från kroppen. Det fanns ingen matta
på golvet, och han hade blott ett tunt täcke omkring
benen och en gammal rock över skuldrorna.
En missionär gav honom ett par papperstofflor; de
voro på sin höjd värda fyra pence — jag har själv
sett dem — och dessutom erbjöd sig missionären att
sända upp minst ett femtiotal förböner för honom.
Men Dan Cullen var en man, som ville ha sin själ i
fred. Han ville inte ha någon Tom, Dick eller Harry
att fingra på den för ett par fyrapence tofflor. Han bad
missionären vara så vänlig att öppna fönstret, så att
han kunde kasta ut tofflorna på gatan. Och
missionären lämnade honom för att inte mera komma igen,
förargad, liksom sjuksköterskan, över de fattigas
otacksamhet.
Skomakaren, som själv var en gammal hjälte, ehuru
han aldrig blivit besjungen, gick i hemlighet upp på
huvudkontoret hos den store frukthandlaren, för vilken
Dan Cullen arbetat i trettio år. Affären hade som
princip att så långt möjligt var endast använda sig av
lösa arbetare. Skomakaren berättade om mannens
förtvivlade belägenhet — gammal, nedbruten, döende,
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
