Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kanten av lådan mellan de upprättstående
humle-störarna och plockade av knopparna från rankorna,
medan störbäraren ständigt höll oss med nya störar
med doftande rankor. Under loppet av en timme blevo
vi så duktiga, som det över huvud taget är möjligt att
bli. Så snart fingrarna vant sig vid att automatiskt
känna skillnaden mellan knopparna och bladen och
att repa av ett halvt dussin blommor på en gång, var
det inte mer att lära.
Vi arbetade med lätthet och lika snabbt som
kvinnorna, men deras lådor fylldes hastigare, ty deras barn
svärmade omkring dem och alla plockade de med båda
händerna, nästan lika fort som vi andra.
— Låt bli att plocka alltför ren, det brukar vi inte,
anmärkte en av kvinnorna. Vi förstodo vinken och
voro glada för upplysningen.
Efter hand som eftermiddagstimmarna släpade sig
fram, gick det upp för oss, att man inte kunde förtjäna
en daglön på detta arbete — en man kunde det i varje
fall inte. Kvinnor kunde plocka lika fort som män,
och barn kunde plocka nästan lika fort som kvinnorna,
så det var givetvis omöjligt för en man att konkurrera
med en kvinna och ett halvt dussin barn.
— Jag är hemskt hungrig, kamrat, sade jag till Bert.
Vi hade inte fått någon middag.
— Ja, jag skulle kunna äta av humlen, svarade han.
Och så började vi båda två att jämra oss över att
vi försummat att sätta en talrik avkomma till världen,
så att vi kunnat ha den erforderliga hjälpen av den
i dag, då vi så väl behövde den. På detta sätt fingo
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
