Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade han; och mrs Mugridge tillkännagav sitt
instämmande genom att nicka med huvudet.
Hon hade satt femton barn i världen och de hade
alla flugit ur boet eller dött. Men den "lilla" bodde i
Maidstone, hon var för övrigt nu tjugosju år. När
barnen gift sig, hade de fått nog att göra med sina egna
familjer och sina egna bekymmer, liksom deras far
och mor före dem.
Var någonstans i världen voro barnen? Ja, var voro
de inte? Lizzie var i Australien, Mary i Buenos Aires,
Poll i New York, Joe hade dött i Indien — och så
fortsatte de att räkna upp dem, de levande och de
döda, soldater och sjömän och kolonisthustrur.
De räckte mig ett fotografi. En prydlig ung man i
uniform blickade mot mig.
— Vilken av sönerna är det? frågade jag.
De skrattade båda hjärtligt. Son! Nej, sonson, just
hemkommen från Indien, trumpetare vid konungens
regemente. Hans bror stod i samma regemente som
han. Och så fortsatte de att berätta om söner och
döttrar och om barnens barn; alla flackade de jorden runt
och voro med om att bygga upp imperiet, medan de
gamla sutto hemma och byggde upp riket på sitt sätt:
"Det bor en gammal kvinna bak Nordhavets klitt,
en gammal, mäktig kvinna som mejslad i granit
Hon fostrar upp så mången kull av ståtliga män
och slungar dem som dammkorn över haven hän.
Och några suger havet som döda i sitt sköte,
och andra finna i bränningen sin död.
Men går det bud till henne: Nu fattas åter män,
hon slungar nya kullar över haven hän."
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
