Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Femtonde kapitlet
- Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, där mrs Mugridges söner och döttrar nu bo.
”Kvinnan vid Nordhavet” har nästan spelat ut sin roll i
världen, fastän hon inte själv inser det. Hon må sätta
sig ned och vila sina trötta länder en tid, och då hon
inte måste ty sig till arbetshuset eller fattigvården, är
det blott därför att hon uppfostrat dessa kullar av
söner och döttrar att stödja sig på, då hon blir gammal
och svag.
SEXTONDE KAPITLET
I ett samhälle, vars civilisation är rent
materialistisk och baserad på egendomsrätt, är det givet, att
egendom betyder mera än själ, att förbrytelser emot
egendomsrätten anses mycket allvarligare än
förbrytelser emot person. Att misshandla sin hustru och knäcka
några av hennes revben anses som en ringa förseelse
i jämförelse med att sova under bar himmel, därför att
man inte har pengar till en säng. En ung människa,
som stjäl ett par päron från ett rikt järnvägsaktiebolag,
betraktas som en större fara för samhället än en ung
bandit, som överfaller en gammal man på sjuttio. Och
den unga flickan, som hyr ett rum under föregivande
att hon har arbete och kan betala sin hyra, begår en
så farlig lagöverträdelse, att man anser, att hela
egendomsmaskineriet skulle störta samman, om man inte
straffade henne och hennes likar. Hade hon skamlöst
strukit upp och ned för Picadilly och Strand efter
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/avgfolk/0143.html
