Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bereda dem litet vila — och inte heller där förtjäna
de någonting lätt. Att repa fyra pund drev, slå tolv
centner sten eller utföra de mest motbjudande arbeten
som ersättning för den eländiga kost och det usla logi
de få, får väl närmast betraktas som en god affär för
dem — som erbjuda den. Från myndigheternas sida
är det rena rofferiet; de ge folk mycket mindre för
arbetet, än de privata arbetsgivarna betala. Lönen för
motsvarande arbete utfört för en privat arbetsgivare
skulle sätta de arbetande i stånd att få bättre nattlogi,
bättre mat, bättre behandling och framför allt större
frihet.
Som sagt, det skulle vara att ödsla med arbetskraft
att föredra arbetshärbärgena. Och att de fattiga förstå
detta, synes bäst på det sätt varpå de sky dessa ställen,
tills kroppsliga lidanden driva dem dit. Vad är då
orsaken till att de komma dit? Jo, det är icke därför
att de sakna arbetslust, utan därför att de icke ha lust
att vara lösdrivare.
I Förenta staterna är "trampen" nästan alltid en
man, som saknar lust att arbeta. Han finner, att
landstrykarens liv är en angenämare tillvaro än arbetarens.
Men så är inte förhållandet i England. Här ha de
maktägande gjort allt för att slå ned lösdrivarnas och
vagabondernas mod, och de ha också blivit fruktansvärt
nedslagna individer. Landstrykaren vet, att för en
daglön på två shilling kan han köpa sig tre goda mål
mat, nattlogi och likväl få ett par penny över till
fickpengar; han vill hellre arbeta för dessa två shilling
än för den barmhärtighet, som arbetshärbärgena erbju-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
